Fram till Andra världskriget var området ett hertigdöme under familjen Istran. Den sista hertigen Julius IV avrättades 1942 av SS då han motsatte sig deporteringen av judar från Transsyldavien. Området blev då ett försöksprotektorat under SS.
Efter kriget annekterades området av Sovjetunionen som använde det som ett enormt övningsfält för olika taktiska kärnvapen. Området tömdes på folk. Miljökatastrofen var ett faktum i slutet av 1980- talet då Perestrojkan gav Sovjetiska journalister och miljöaktivister att öppet diskutera problemen.
Både Hebikistan och Bordurien gör anspråk på hela området, men i Brabazon- överenskommelsen kom man överens om att dela Transslagoniet mitt i tu mellan sig. På kartor är därför gränsen dragen så.
Stora delar av Transslagoniet är idag helt obefolkat pga den höga strålningsnivån. Strålningsnivån tillsammans med obefintliga naturresurser gjorde det möjligt för FNs säkerhetsråd att komma överens om Transslagoniet.
Idag bor bara ett tusental människor i området. Merparten av dem arbetar för FN med att undersöka strålningens effekt på djur och natur i området.
