Fakta: Bordurien

Borduriens flagga mellan 1945 och 1960.


Borduriens flagga mellan 1960 och 1967.


Borduriens flagga idag.


Borduriens statsvapen.


Huvudstad: Szohôd (1 117 000 inv. 1996)
Yta: 54 073 km²
Vatten: 3.4%
Språk: Borduro-syldaviska, som tillhör den finsk-ugriska språkstammen
Folkmängd: 6 420 003
Befolkningstäthet: 117 inv/ km²
BNP/ cap: 6 000 usd/ cap (1996)
Valuta: 1 Gladz = 100 Pleksy
Tidszon: GMT +1
Högsta punkt: De stora hjältarnas berg (före 1945: Pik Ass) 3400 m öh
Största sjö: Lark Szohôd: 300 km², största djup 131 m.
Längsta flod: Trob
Nationaldag: 28 december, för att fira Fältherre Mitrail Pleksy-Gladz maktövertagande 1944.
Nationalsång: ”Stabilitet och säkerhet är bättre än frihet” (W.W Grymzl 1945)
Självständighet: 1671
Religion: Katolicism - allt religionsutövande är dock belagt med hårda straff.
Naturresurser: Nickel, Järnmalm och Bauxit.
Språk: Borduro-syldaviska 91%, tyska 5% och ungerska 4%
Minoriteter: Österrikare 5%, Ungrare 4% och Romer 2%

Politik:
Statsskick: Folkrepublik
Statschef: Fältherre Mitrail Pleksy-Gladz
Premiärminister: Fältherre Mitrail Pleksy-Gladz


Borduriens parlament heter Lantdagen. Val har inte hållits sedan 1938 och det har inte sammanträtt sedan 1941.

Diktator Plekszy-Gladz styr landet med järnhand sedan 1944. I nu- läget är det tillsammans med Vit- Ryssland Europas enda Diktatur.

Regering:
Premiärminister och tillika Statschef Fältherre Mitrail Pleksy-Gladz
Minister för den inre säkerheten: Jorhad Klimenkievic
Minister för tioårsplanen: Urgli Urglikievic
Minister för Folkförsvaret: Helge Müller
Utrikesminister: Julius Fritz
Utbildningsminister: Illi Hoklurkievitc
Minister för URBI: Makru Urdikievtc

Många av posterna i regeringen har gått till den tysktalande minoriteten. Bedömare anser allmänt att det beror på att de av Pleksy-Gladz anses utgöra ett mindre hot än de från den borduriska majoriteten. Många spekulerar om vad URBI är. Den allmänna uppfattningen, som också framförs av exil- oppositionen är att det är ett lägersystem för oliktänkande liknande GULAG.
Intern opposition?
I nu- läget tror vi inte att det finns någon organiserad opposition i Bordurien. Regimens regressiva politik och den starka personkulten har lett till att oppositionens skuggkabinett i exil styrs från London av prins Michail, son till kung Peter I (död 1998).

Oppositionen har varit inblandad i Bordurien- Hisbollah- affären, 1990, då amerikanska agenter sålde vapen till Hisbollah för att finansiera ett väpnat uppror i Bordurien. Upproret som utgick från de borduriska flyktinglägren i Syldavien, understödda av amerikanska specialstyrkor och underrättelsetjänst, misslyckades fatalt p g a de amerikanska förbandens totala oförmåga till samordning.

Ekonomi:
Bordurien har en av världens mest centralstyrda och isolerade ekonomier. Politiken innebär att bordurierna ska klara sig på egen hand. Ledningen är mycket ovillig att släppa ifrån sig information, och de officiella siffrorna sägs ha lite med verkligheten att göra. Statligt ägda industrier (den största och mest kända är Plekzy-Gladzkonglomeratet) producerar nästan allt i landet, och regeringen har fokuserat in industrin på tung och militär tillverkning på bekostnad av konsumentprodukter. Deras statliga ägda flygbolag heter Air Gladz. Industrin baseras i huvudsak på förädling av inhemska produkter, såsom textilier.

Ekonomin byggdes upp efter freden 1945 som en självförsörjande planekonomi med hjälp av sovjetiskt och kinesiskt bistånd. Tekniskt sett är den mesta utrustningen i fabrikerna maskiner som stammar från Sovjetunionen byggda på 1970-talet. Efter Sovjetunionens upplösning 1991 förlorade landet en av sina viktigaste kunder för sin export och sin viktigaste biståndsgivare. Fram tills nu är det enbart grannlandet Syldavien och FNs sändningar som stöttat upp den borduriska ekonomin. Svårigheter med att få tag i reservdelar och att utföra de nödvändiga reparationer som behövs är en annan faktor som verkar som en svår hämsko på den borduriska ekonomin.

Ekonomin kan i bästa fall ses som stagnant. Industrierna är gamla och nyinvesteringar saknas. En ständig svår energikris råder sedan Agreed Framework under KESO-avtalet bröt samman.
Jordbruket har långsamt förbättrats under senare år, men är fortfarande mycket ineffektivt. Brist på gödsel, återkommande naturkatastrofer och lokala förhållanden - liten odlingsbar yta och kort odlingssäsong har begränsat landets produktion av spannmål till omkring en miljon ton mindre än vad som krävs även enligt de lägsta internationella standarderna. En miljöekonomisk katastrof som inträffat var ”Det stora hoppet” den centralstyrda satsningen på odling av ris. Som förödde mycket värdefull jordbruksmark och förvärrade jordbrukets situation ytterligare, orsakat av skogsskövling för att få tag i bränsle och att den jordbindande vegetationen ersatts av odlingar längs med bergssidor.
Ett ständigt inflöde av internationella nödsändningar av mat har varit oundgängligt för att undvika rena svältkatastrofer. Annan hjälp, medicinskt material och jordbruksassistans har endast haft inverkan på små områden. Trots hjälpen är antalet undernärda bland de högsta i världen, och den därav följande överdödligheten skördar hundratusentals liv årligen

Historia
Landets första historia är höljd i dunkel. Den förste historiskt belagde kungen är Egmond den Välhängde, som dog 998 e.kr. Under korstågstiden fick det Borduriska samhället ett ekonomiskt och kulturellt uppsving i och med Hachapassets betydelse som alternativ härväg mellan Västeuropa och Mindre Asien. Detta gav landet möjlighet att under kung Edmond III införliva Syldavien i sitt rike år 1195. 1233 störtas Egmond IV av tyska legoknektar på väg hem från Bysans. Riddaren Franz från Bremen kröner sig själv till kung. Detta gör landet militärt starkt en kort tid för att sedan gå över i ekonomisk och militär stagnation. 1275 lyckades därför Syldaverna under kung Ottokar bryta sig loss från Bordurien.

Från 1515 till 1671 var landet en del av det Ottomanska riket. 1671 gjorde prins Boromil IV landet självständigt med Österrikisk hjälp. Landet klarar sig sedan undan de stora konflikterna under 17- och 1800- talet genom mycket skicklig utrikespolitik.

Landet börjar långsamt industrialiseras under andra halvan av 1800- talet. Landet har dock stora problem med att få arbetskraft till industrin i o m jordbrukets ägarstruktur. En jordägarreform 1887, som fråntar de fattigaste bönderna deras mark, drivs därför igenom av konservativa storgodsägare och liberala industrimagnater. Jordägarreformen leder till väpnat uppror i de södra delarna av landet. Ett uppror som snabbt slås ner av armén. De långsiktiga effekterna av jordägarreformen är dock avsevärda. Balansen i det Borduriska samhället rubbas. På landsbygden växer ett agro-socialistiskt parti (Folkets Union) fram som en följd av upproret.

Första världskriget
Den borduriska monarkin tvingas mer eller mindre in i det första världskriget på Trippelmakternas sida. Tyskland utnyttjar landets stora beroende av tyskt kol för att få med landet på sin sida i den s k ”Schultmann-affären”. Borduriska trupper strider tappert på Izonsofronten mot Italienarna, i Serbien och på östfronten. Mot sitt deltagande i kriget lovas landet områden i Syldavien (som ockuperas under kriget av Österrike- Ungern). Men i och med Trippelalliansens sammanbrott sommaren- hösten 1918, blir det inget av med det. Men i och med att de borduriska diplomaterna kan hänvisa till ”Schultmann- affären” behandlas landet milt av segrarmakterna, trots syldavernas protester, och landet kung Michail IX får behålla sin tron.

Mellankrigstiden
Bordurien drabbas som alla andra västländer av de oroliga politiska och ekonomiska tiderna. 1922 införs allmän och lika rösträtt. Regeringsmakten ligger under hela mellankrigstiden hos det konservativa partiet ”Vårt parti” och det liberala partiet ”Radikalerna”. Folkets Union är största parti, men i opposition under hela 20- och 30- talet. Kungamakten är fr o m 1929 hårt beskuren p g a kung Michail IX:s inblandning i en muthärva rörande militär materiel. Han ersätts på tronen av sin blott femårige son Peter.

Andra Världskriget
Som ett resultat av Tysklands angrepp på Jugoslavien tvingas landet gå med på att ockuperas av den tyska krigsmakten 1941. Den blott 17-årige kungen Peter går med brittisk hjälp i landsflykt i USA. Landet styrs under krigsåren av den ökände fascisten Esterhazy. Folkets Union väljer 1942 att ta till vapen under deras ledare Mitrail Pleksy-Gladz.

Under kriget fanns det två motståndsrörelser; Peter-rörelsen och Folkets union. Peteristerna var nationalister och monarkister medan Folkets union var kommunister. De som flydde från den tyskkontrollerade statens förtryck och den nationalistiska aggression som Peteristerna hade, vände sig till Folkets Union. Partisanerna ville skapa tolerans mellan folkslagen, deras motto var ”broderskap och enighet”.

I slutet av 1944 lyckas Folkets Union själva kasta ut de tyska trupperna. Mitrail Plekzy-Gladz blir ledare för landet. Den demokratiska folkrepubliken utropas. Och landet blir snabbt ett av världens mest slutna och med ett stenhårt förtryck av oliktänkande. Kritik av Plekzy-Gladz bestraffas från 1946 med döden. Man beräknar att under ”det stora barbariet”, 1945- 46, avrättades eller försvann mer än 300.000 människor, mest människor som kämpat för Peteristerna under det nyss avslutade kriget.

En andra våg av avrättningar och försvinnande skedde under ”det lilla barbariet”, 1953-55 då Plekzy-Gladz rensade ut oliktänkande i det egna partiet.

Efter andra världskriget
Till en början fick Plekzy-Gladz efter andra världskrigets slut stort stöd ifrån Sovjetunionen och Josef Stalin. Stalin trodde vid denna tid att han hade en pålitlig allierad i Plekzy-Gladz och att Bordurien skulle bli en stark allierad inom östblocket. Men 1948 bröt Plekzy-Gladz med Stalin eftersom Plekzy-Gladz inte ville låta Sovjetunionen dominera Bordurien alltför mycket, denna period i bordurisk historia brukar kallas Frostnätterna. Detta ledde till en bitterhet mellan östblocksländerna och Bordurien till en början, men efterhand så normaliserades relationerna länderna emellan.

Inledningsvis var den bordurianska centralplanerade industrin mycket produktiv. Efter Sovjetunionens fall har dock även Borduriens ekonomi kraftigt försvagats och utöver detta har landet även drabbats av återkommande naturkatastrofer. Då man fruktar ett angrepp från Syldavien har landets resurser till stor del satsats på militär upprustning och även på utvecklandet av kärnvapen.

Länge var innehavet av kärnvapen inte bekräftat av Bordurien eller av någon oberoende källa, Borduriens ledare antydde dock ofta innehav, och landet pekades ut som en potentiell kärnvapenmakt. I februari 2005 gick dock den borduriska regeringen officiellt ut med sitt kärnvapeninnehav och den 9 oktober 2006 meddelade man att man utfört en underjordisk provsprängning av en kärnladdning.

Ett enigt säkerhetsråd röstade den 15 juli 2006 för en resolution som kräver att Bordurien "upphör med all aktivitet" som har med ballistiska robotar att göra. Resolutionen beslutade också om sanktioner mot landet vilket innebär att ingen av FN:s medlemsstater får göra affärer med Bordurien som främjar utvecklingen av dess robotprogram. För att undvika ett kinesiskt veto står det inget i resolutionen om FN-stadgans kapitel 7 som innebär tvingande åtgärder och även möjliggör användandet av vapenmakt för att få en stat att rätta sig efter ett FN-beslut. Efter den underjordiska provsprängningen infördes FN-sanktioner mot Nordkorea som förbjuder export och import av militärmatriel. Lyxartiklar får heller inte säljas till Borduriens ledarskikt och deras tillgångar fryses utomlands.

Landet har en spänd relation med Syldavien sedan borduriska agenter försökt sabotera den syldaviska månfärd 1999 för att komma åt landets robotteknologi.

CIA uttrycker, utöver oron för kärnvapenprogrammet, sin oro för vad som kommer att hända i landet efter den snart 88-årige diktatorn Plekzy-Gladz död. Vissa spekulerar i att hans son Zyll Plekzy-Gladz kommer att ta över ledningen vid hans fars frånfälle. Zyll Plekzy-Gladz har dock inte hittills visat något intresse för landets skötsel. Han kan istället ofta ses köra lyxiga bilar i Monaco och Saint-Tropez. Rykten om att sonen har ett omfattande narkotikamissbruk har länge florerat.

Kungalängd

Karniklas- ätten
ca 975- 998 Egmond (I) den Välhängde
998- 1004 Boromil (I) Ärlig och Redbar
1004- 1036 Jogram I
1036 Boromil II
1036- 1078 Jogram II
1078- 1102 Egmond II
1102- 1144 Boromil III
1144- 1172 Kartram den Oövervinnerlige
1172- 1201 Egmond (III) den Starke
1201- 1233 Egmond (IV)

Bremerska ätten
1233- 1234 Franz I
1234- 1275 Fritz I

Karniklas- ätten
1275- 1300 Jogram (III) Bondedödare

Bremerska- ätten
1300- 1302 Fritz II
1302- 1331 Franz II
1331- 1333 Fritz III
1333- 1376 Franz III
1376- 1400 Fritz IV
1400- 1406 Franz (IV) den svage

Triklov- ätten
1406- 1426 Istvan
1426- 1434 Grodon den äldre
1434- 1487 Grodon den yngre
1487- 1514 Istvan (II) Turkdödaren
1514- 1515 Istvan (III) den Landsflyktige

Del av osmanska riket.

Nybremerska ätten
1671- 1709 Boromil IV
1709- 1740 Michail (I) den Sluge
1740- 1756 Michail II
1756- 1780 Michail III
1780- 1807 Michail IV
1807- 1808 Michail V
1808- 1812 Michail VI
1812- 1878 Michail VII
1878- 1900 Michail VIII
1900- 1929 Michail IX
1929- 1941 Peter

Säkerhetstjänst
CEDKA den militära och civila säkerhetstjänsten styrs av General Sponzs. CEDKA är känd för sina mord i västvärlden på Burduriska avhoppare och brutala förhörsmetoder på fängelset Klym i centrala Szohôd.

Krigsmakt - Borduriens Folkförsvar

Armé - skattning från 1998.
15 divisioner. Varav: 5 infanteri, 3 pansar, 2 fallskärmsinfanteri, 2 bergsinfanteri, 2 mekaniserade och Borduriska Främlingslegionen.

Hemförsvar: 300 000 man uppdelade på 600 lokalförsvarsbataljoner.

Utrustning:
Ehv:
Fältarmén: AK47/ RPG7
Hemförsvar: Allt som de kunnat få tag på genom åren. Ffa från den tyska ockupationsmakten.

Stridsfordon: (allt skattningar)
300 T34-85, 600 T54, även hemförsvaret har pansar och ca 100 M24 Chaffee
1000 BMP (av olika modeller), 500 M2 Half Track/ SdKfz 251

Flygvapen:
100 MiG21.
10 MI-24

Flotta:
??