Karta över Slagoniet

Klicka på bilden för att den ska bli större. Slagoniet är länderna Hebikistan, Syldavien och Bordurien som alla ligger norr om Svarta Havet.

Fakta: Hebikistan

Huvudstad: Warlinov 3.5 miljoner
Yta: 39000 kvadratkilometer
Folkmängd:15 miljoner
Befolkningstäthet:275 per kvadratkilometer
Bnp:20 000 US dollar
Valuta: Hebekiska rubler s k "H-rubler"
GMT:+1
Naturresurser: Diamanter, Trävaror,Industriprodukter
Religion: Rysk-ortodox kristendom
Självständighet:1991
Statsskick:Republik
Statschef:Gregorij Ulanov
Språk:ryska
Minoriteter: Slagoner 7%, Rumäner 5% och Romer 1%

Geografi och klimat

Landet är till stor del täckt av stora barrskogsbälten vilka sträcker sig genom hela landet. Norra delen av landet genomkorsas även av en del av Uralbergen. Klimatet är till största delen ett utpräglat fastlandsklimat med kalla vintrar och varma somrar.

Samhälle

Hebikistan är en republik och har så varit sedan Sovjetunionens fall i början av 1990-talet, då man som flera andra satellitstater såg chansen att bli en självständig stat. Huvudstaden heter Warlinov, vilken har c:a 3,5 miljoner invånare. Andra stora städer är Semanja med 950.000 invånare, vilken återfinns i den sydöstra delen av landet. Trepjear med 200.000 invånare räknas som den viktigaste industristaden i de norra delarna av landet. Landet är uppdelat i 200 kommuner som har relativt stor frihet att besluta om sin egen ekonomi, skatter och liknande.

I södra Hebekistan finns Transslagonien

Inrikespolitik

Befolkningen i Hebikistan har kunnat gå till fria och allmänna val för andra gången (2002) och då valdes till president professorn i internationell ekonomi Gergorij Ulanov. Ulanov som levt i exil i London under kommunistiden är en vältalig liberal som inser vikten av att landet måste modernisera den industri som byggdes upp under sovjettiden men som med dagens mått mätt är hopplöst omodern och i stora delar obsolet. Presidenten är nu inne på sin andra mandatperiod vid presidentmakten.

Partiet som sitter vid regeringsmakten och so Ulanov företräder, heter ”Hebikistans Väl” och har ensam majoritet i landets parlament. En livlig opposition förs främst av det gamla kommunistpartiet ”De röda”, men även att ett antal mindre partier med kommunistisk anknytning. Senaste valet genomfördes utan anmärkning från de av FN utsända valobservatörerna, trots att rykten gjorde det gällande att valet skulle vara uppgjort på förhand.

Infrastruktur

Runt huvudstaden är marken uppodlad och infrastrukturen väl utbyggd. Här finns också landets enda riktiga flygplats Tadjinskiflygplatsen, döpt efter Leonid Tadjinski, landets förste president. Tåg är ett vanligt transportmedel inom landet. Det finns två stambanor som korsar varandra i nord-syd och öst-västlig riktning. Huvudstaden Warlinov är den stora järnvägsknuten. Både persontrafiken och godstrafiken är livlig och kvaliteten på den rullande materielen är förhållandevis hög. Vägnätet håller på att moderniseras från de gamla betongautostradorna till mer moderna vägbeläggningar. Detta är möjligt genom President Ulanovs vägprogram, där stora anslag givits för detta syfte.

Landet har ett fungerade brandförsvar och varje stad har minst en brandstation. Även här har kvaliteten på utrustning och utryckningsfordon, höjts genom omfattande anslag och bistånd från EU.

Poliskåren som tidigare dragits med stora korruptionsproblem håller sakta men säkert på att reparera förtroendet hos allmänheten, efter år av skräckvälde inom ramen för sovjetväldet. En insatsstyrka finns tillgänglig för uttryckning i hela landet. Styrkan har gott renommé i Europa och har exempelvis övat tillsammans med tysk polis inför fotbolls-VM 2006.

Det finns en statligt ägd television med ett markbundet TV-nät. Två rikstäckande dagstidningar når ut till hela landet och det finns dessutom en riksradio och ett antal reklamfinansierade kanaler.

Ekonomi

Tidigare har landet byggt mycket av sin ekonomi på de enorma summor som gruvtillgångarna i norra delen av landet gav. Dessa är dock sprängda sedan ett år tillbaka i ett av världens hittills största terroristattentat. Landets regering med president Ulanov i spetsen kämpar nu med att försöka få landets hårt pressade ekonomi på fötter igen. Man försöker modernisera industrin i landets centrala delar och intensifiera kontakterna med både EU och USA. Både EU och USA har visat intresse att stödja landet ekonomiskt med dels uppbyggnad och återupptagning av gruvdriften i norr, samt bistånd till industrin i stort.

Utrikespolitik

USA och Hebikistan har goda relationer till varandra eftersom man varit offer för stora terrorattacker. Efter attentatet mot gruvorna 2005, besökte exempelvis USA:s utrikesminister Condoleeca Rice, landet för ett möte med President Ulanov. Utgången av mötet blev en gemensam överenskommelse att stå enade i USA:s krig mot terrorism. Vid flera tillfällen härefter har amerikanska specialstyrkor understödda av Hebikistanska republikanska gardet, jagat terroristledaren Boris Ivanovtij, i bergen nordvästra Hebikistan. CIA har också en av sina baser i Europa i huvudstaden Warlinov. Denna bas har vid flera tillfällen mottagit de av EU hårt kritiserade ”fångflygningarna” med misstänkta terrorister från exempelvis Tyskland och Sverige. Den Hebikistanska staten har dock kategoriskt förnekat att denna verksamhet förekommit. I övrigt har den Hebikistanska viljan att närma sig västvärlden i allmänhet och USA i synnerhet, gett upphov till en viss kyla i relationen till Ryssland. Rykten gör även gällande att Ryssland i hemlighet understöder det terrornätverk som leds av Boris Ivanovtij. Detta nätverks ska ha sina bas i de otillgängliga delarna av norra Hebikistan.

I parlamentet diskuteras också om landet ska förbereda en ansökan för att ansluta landet till EU.

Militär

Hebikistan har en stående armé på 35.000 man. Denna är indelad i 4 brigader om c:a 10.000 man vardera. Landet förfogar även över ett antal stridsflygplan där man bland annat nyligen har köpt in 10 stycken svenska plan av typen JAS.

I huvudstaden finns det Republikanska gardet. Detta garde är landets elittrupper och har vid tidigare tillfällen använts för att bekämpa de terrorister som sedermera sprängde diamantgruvorna.

Armén
35 000 man, vara 4000 officerar.
4 brigader om 8000 i varje.
2 pansarbrigader och 2 mekaniserade brigader.
Och 3000 i en special brigad där det finns diverse special förband som bergjägare, fallskärmsjägare och flodjägare.

Utrustning.
T90 strv
BMD pansarskytte fordon
US bandhaubitsar
US pv och lv robotar
7.62 och 5.56 handelvapen
Soldaterna bär woodland-uniformer och vid behov citykamo uniform. Ett litet fåtal använder svenska m90- uniformer som en del av uppgörelsen kring JAS- planen. Hebikistan fick uniformerna på köpet, men valde att inte gå vidare och köpa fler.
Alla pansar fordon är i behov att bytas ut eller repareras grundligt,nytt radiosystem behövs köpas in och nya närpv system behövs köpas

Republikanska Gardet.
Ofta uniformerade i m90.
1000 man.
Uppdelat på 5 kompanier om 200 man
Utrustning.
Vapen och uniform som armén.
jeepar och pansarbilar för transporter.


Flygvapnet.
8000-10000 man
10 st nyinköpta JAS från sverige.
20 st Mig 29 jakt plan.
20 SU 27 Fencer attackplan
10 transportplan.
30 transport hkp
20 attack hkp
Flygvapnet finns på 2 baser i landet, den största finns i Warlinow.
Förutom dom nyinköpta JAS planen så är det varierande kvalitet på utrustningen och stora reparationsbehov finns.


Inrikestrupper.
8000 inrikes trupper i 5 bataljoner
30000 poliser i 200 polisdistrikt
Vapen och uniformer som armén dock finns undantaget att vissa enheter använder gröna uniformer (OD) Polisen har svarta uniformer.
Jeepar och pansarbilar.
2 och 4 hjuliga motorcyklar
8-10 egna hkp.


Hemvärn.
Runt 200000 man i 200 bataljoner, storleken beror på vart i landet bataljonen mobilisera den minsta är på 100 man och den största är på 3-4 tusen man.
Utrustning.
Gammal sovjetisk ak 47 ock rpk plus gamla avlagda uniformer.

Borduriska Främlingslegionen - BFL

Fakta:
Chef är idag Överste Jutki Sokolov. Styrkan är tvådelad: BFL1: 1a och 1b är två skvadronerna Specialstyrkor (ca 100 man var) med tillhörande ledningskompani (ca 60 man) 1c och BFL2 som är en fristående mekaniserad bataljon (600 man).


Historia:
BFL skapades 1946 med fransk förebild.

I o m att PG (Pledky- Gladz) inte kände att han kunde lita på den gamla kungliga armén sökte han ett sätt att snabbt bygga en ny armé. En del av svaret var BFL. Tyska krigsfångar, från det nyligen avslutade kriget, ställdes inför ett val: omedelbar arkebusering eller att gå med i BFL. mer än 90% av de fd SS-soldaterna valde BFL, liksom 60% av soldaterna från Heer. Övriga arkebuserades omedelbart. Endast ett fåtal undkom till väst för att berätta historien. De tyska soldaterna utgjorde manskapet i BFL, officerarna i krigsförbanden var under kriget Sovjetutbildade bordurier, medan utbildningen ända in på 1960- talet sköttes av tyska officerare.

Soldater i BFL tränar marsch.

Till en början bestod styrkan av två bataljoner mekaniserat infanteri understöd med två stridsvagnskompanier utrustad med beslagtagna tyska Panther-vagnar. Men växte snabbt till styrka av förstärkt pansardivision, fast då i första hand utrustad med T-34/ 85.

Under 1950- talet var BFLs betydelse som störst då Sovjet drog in stödet till den borduriska arméns uppbyggnad i samband med Frostnätterna. Det var då landets enda egentliga reguljära arméförband, övriga förband var mer att betrakta som en milis. Förbandet användes också som en förebild i uppsättandet av den reguljära Borduriska armén. De borduriska officerarna roterades så att alla någon gång fick tjänstgöra i BFL.

Rekryteringen till BFL är utlänningar som söker sig till den av antingen personliga eller ideologiska skäl. Rekryteringskontoret låg fram till 1992 i Dubrovnik. Efter att det lades ner har man fått söka sig till borduriska ambassader runt om i världen. Soldaterna i BFL är mycket priviligerade i det fattiga Bordurien även jämfört med övriga armén.

Fr o m 1970- talets början minskar förbandets betydelse avsevärt p g a Borduriens omfattande samarbete med Jugoslavien i militära frågor. BFL inriktas i stället mot att bli en specialstyrka. Styrkan krymper från den förstärkta pansardivision den var 1965 till att bestå av två skvadroner i 1970- talets slut.

I o m Jugoslaviens sönderfall under 1990- talet så har BFL vuxit kraftigt. Många misstänkta serbiska och kroatiska krigsförbrytare valde i 90-talets slut att fly till Bordurien och BFL. Det är därför BFL idag är tvådelat. Den gamla kadern är specialstyrkorna och de under 90- talet ankomna från Jugoslavien är i första hand placerade i den mekaniserade bataljonen.

Beväpning. Soldater och officerare i BFL1 får välja själv vilka eldhandvapen de ska ha för sitt personliga bruk, så länge de håller sig till ammunitionerna 9*19 eller 7.62*39. BFL2 har samma beväpning som den övriga borduriska armén, men är prioriterade när armén nyanskaffar nya vapensystem.

CEDKA - Borduriens hemliga polis

CEDKA

Borduriens militära- och civila säkerhetstjänst. Har också ansvaret för övervakningen över att tioårsplanen fullföljs.

CEDKAs vapen.

CEDKA= Cilliut Ekluv DKlit Alkhort. Översatt blir det “Det Allseende Ögat“.

CEDKAs ursprunglige chef var Irvan Klirticievic, andre man i Folkets Union bakom Pledsky- Glazs under andra världskriget. Genomförde som chef för CEDKA “Det stora Barbariet” 1945- 46. Råkade senare i onåd hos Pledsky- Glazs och Klirticievic avrättades med garrottering, efter en rättegång som i västvärlden ses som en skådeprocess, under det lilla barbariet 1953.

Att efterträda Klirticievic blev dåvarande löjtnanten i Borduriska främlingslegionen, numera general, Sponzs. Tillsättandet av general Sponzs som skedde 1953 ledde till ett visst mått av tillnyktring. Man insåg att den tidigare inslagna vägen där man avrättat stora delar av den utbildade medelklassen inte skulle fungera om man samtidigt skulle bygga ett drömsamhälle. Åsiktsförtrycket har dock ökat sedan Sponzs blev chef för CEDKA. Idag, utifrån erfarenheterna gjorda i övriga öststater, beräknas ca 70.000 människor arbeta åt CEDKA. Ytterligare en halv miljon kan antas vara angivare av olika slag. Inga foton av Sponzs finns.

CEDKA har de sista 20 åren gjort sig ökända för mord och förföljelse av borduriska avhoppare och dissidenter i väst. Mest känd är sprängningen av Borduriska klubben i Wien, där tio Österrikare dödades och 180 skadades (de hade abonnerat lokalen för en bröllopsfest).

Allmänt anses det av bedömare att CEDKA är den enda organisation i landet som skulle kunna störta Pledsky- Gladz.


En av få bilder på CEDKA-Y i arbete, fotografen som tog
fotot greps två minuter senare för att sedan försvinna spårlöst.

De viktigaste underorganisationerna
CEDKA-F ansvarar för de kommissarier som finns på varje militärt förband av plutons storlek eller större. Kommissarierna från CEDKA-F har alltid sista ordet vid alla beslut fattade av de militära befälen.

Anses vara de pålitligaste av pålitliga i det borduriska samhället. Har troligtvis även s k "våta jobb" utomlands på sin uppdragslista.

CEDKA-M är de borduriska inrikes- och gränstrupperna. Trupperna anses av bedömare vara de bäst utrustade och tränade i Bordurien. De misstänks ligga bakom en lång rad bankrån i väst för att skaffa fram hårdvaluta åt landets sönderfallande ekonomi.


En av ytterst få bilder av CEDKA- M i aktion.

Chef för CEDKA- M är överste Mikail Boris.

CEDKA- Y (uttalas CEDKA - Ypsilon, i dagligt tal bara Ypsilon) styr det borduriska fängelsesystemet, det borduriska rättssystemet, det borduriska advokatsamfundet , den allmänna polisen och åklagarväsendet. Beskylls ofta av Amnesty International för att begå brott mot de mänskliga rättigheterna. Ypsilon är specialister på tortyr och annan behandling för att tvinga fram falska bekännelser. I CEDKA-Y finns också en para-militärpolis som utöver rent säkerhetspolisiära uppgifter, också är ett militärt förband och ansvarar för statschefens och andra dignitärers säkerhet.

I Bordurien anses alla dömda brottslingar som statens fiender och behandlas därefter. Har du en gång kommit in i fängelsesystemet är det mycket svårt att lämna det därför att Ypsilon hela tiden tvingar dig att bekänna nya brott. Antalet domar, straffarbetare, avrättade o s v anges tydligt i tioårsplanen. Bedömare anser att straffarbetande fångars insats för den militära produktionen är mycket stor.


Bild som tros föreställa ett borduriskt fångläger.

Fakta: Syldavien

Syldaviens statsvapen 1233- 1945 och 1988 och framåt.


Syldaviens statsvapen och tillika flagga 1945 till 1988.

Huvudstad : Klow (700.000 inv, 2006)
Yta: 44.005 km²
Vatten: 9,26 %
Officiellt språk Borduro-syldaviska, som tillhör den finsk-ugriska språkstammen
Folkmängd: 10.564.965 inv. 2006
Befolkningstäthet: 240 inv/ km²
BNP/ cap: 33000 usd/ cap (2006)
Valuta: 1 Thaler = 100 Pfenny
Tidszon: GMT +1
Högsta punkt: Zmyhlpatherna 3243 m
Största sjö: Flechizaff-sjön: 592 km², största djup 15 m.
Längsta flod: Trob
Nationaldag: Sankt Wladimirdagen, 8 juni.
Nationalsång: Ottokarhymnen (F. Julk 1881)
Självständighet: 1275
Religion: Katolicism
Naturresurser: Olja, Järnmalm och Vatten.
Språk: Borduro-syldaviska 88%, rumänska 8%, romani 2% och tyska 2%
Minoriteter: Rumäner 8%, österrikare 2% och romer 2%


Politik:
Statsskick: Konstitutionell monarki
Statschef: Muskar XIII
Premiärminister: Tekn. Dr. Miroslar Benniche (SLK)
Utrikesminister: Anna Kasimir (SLK)
Finansminister: Olgu Hirkor (SLK)
Utbildningsminister: Fil. Dr Jovan Benniche (V)
Minster för de väpnade försvarsstyrkorna: Irle Okilgrev (BF)
Justitieminister: Lisen Kljuhtre (V)

Det finns ytterligare ett tiotal ministerposter.

Syldaviens parlament heter Riksmötet. Val sker minst var fjärde år enligt principen majoritetsval i enmansvalkretsar. Antalet platser i Riksmötet är 471. I det senaste valet 2005 fördelades platserna i Riksmötet enligt följande:

Syldaviens liberalkonservativa parti (SLK): 204 platser
Vänsterliberalerna (V): 17 platser
Bondeföreningen (BF): 16 platser
Syldaviens socialdemokratiska parti: 234 platser

Ekonomi
Sedan 1988 då Syldavien på fredlig väg lyckades införa demokrati och mänskliga rättigheter, har landet utvecklats mycket snabbt. Tack vare de stora oljefälten, den höga utbildningsnivå och turistindustrin har ekonomin exploderat de senaste 20 åren. Från att 1980 varit i paritet med grannlandet Bordurien har Syldavien gått från relativ fattigdom till ett av Världens allra rikaste länder. Rikedomen är inte bara stor utan den är också jämnt fördelad över befolkningen. Det är bara de skandinaviska länderna som har en mer rättvis fördelning av välståndet. Landet är världens största exportör av mineralvatten - Klow-vattnet.

Räknat på sin population är Syldavien det land som sedan 1970 fått flest nobelpristagare i kemi och fysik.

Historia
Från 500-talet beboddes Syldavien av nomader av okänt ursprung. På 900-talet fördrevs dessa av turkarna som jagade upp de i bergen och själva bosatte sig i de frodiga dalarna. 1127 kom nomaderna med Hveghi i spetsen ner och besegrade turkarna utanför huvudstaden Zilehorum. Hveghi blev kung Muskar, vilket betyder "den tappre" och Zilehorum döptes om till Klow. 1168 dog han och hans son blev Muskar II.

Bordurien erövrade landet 1195. 1275 fördrev baron Almazout bordurierna på ett halvår och blev kung Ottokar (död 1298), som gav landområden till de adelsmän som hjälpt honom att segra och därmed grundlade Syldaviens regionindelning. Hans efterträdare var Ottokar II och Ottokar III. Under deras regeringsperioder ökade adeln sin makt och byggde stora fästningar.

År 1360 kröntes Syldaviens kanske mest kände kung, Ottokar IV. Under honom blomstrade landet och han tog adelns makt från dem. En av adelsmännen, baron Staszrvich krävde kronan. Kungen ropade "Hämta den själv!" och baronen drog sitt svärd. Då slog kung Ottokar honom i huvudet med spiran och uttalade Syldaviens valspråk: "Eih bennek, eih blavek". Därefter sade han: Spira, du har räddat mitt liv och ska nu vara Syldaviens heligaste relik. Och den kung som förlorar dig ska inte längre härska i Syldavien.

Syldavien får tidigt en proto- industri i form av vapentillverkning för det Ottomanska riket. Syldavien undgår därför också att bli en del av det Ottomanska riket under 1500- talet, på det sätt som deras grannland Bordurien blev. Fr o m 1600- talets början blir landet Svarta havets ledande varvsnation.

Under Krimkriget är landet britterna och fransmännens viktigaste bas för aktioner mot Ryssland. Inte minst landets stora varvskapacitet uppskattas av de allierade. När sedan fartygstillverkningen under 1800- talets slut går över från trä till järn/ stål klarar inte landet av att hänga med i utvecklingen. Utan varvsnäringen går under i 1900- talets början.

Landet klarar sig undan Första världskriget. Under mellankrigstiden inför kung Ottokar XI Direktdemokratiskt system med bara 50 platser i Riksmötet. Men istället har landet i genomsnitt ett 30- tal beslutande folkomröstningar/ år.

Man har de senaste 20 åren fört en mycket liberal invandringspolitik där alla som anses ha något att tillföra landet också fått rätten att flytta in i landet. Integreringen av invandrarna har fungerat mycket bra och framför allt många högutbildade iranier har sökt sig till landet. Den generösa invandringspolitiken och det effektiva mottagandet av de nyanlända anses vara en förutsättning för ett fortsatt välstånd.

Problem med terror
Sedan den så omtalade Üklím- händelsen 2003, där ett flertal ledande arbetarrepsresentanter mystiskt mördades, har landet drabbats av ett antal mycket allvarliga terrorattentat utförda av terrororganisationen "kommando Röd April". Framförallt bilbomber och mord på lokala politiker i området nära gränsen till Bordurien har utförts. Ingen har ännu fått klart för sig vad kommando Röd April egentligen har för agenda. Men det spekuleras i att den styrs och finansieras av Bordurien.

Krigsmakt
Efter den avslutade frihetskampen i slutet av 1980- talet vände sid Syldaviens nya regim direkt till Nato och USA för en snabb modernisering av sin krigsmakt. Det sovjetiska arvet i form av vapen, utrsutning och militär ideologi suddades mycket snabbt ut. Idag använder den syldaviska krigsmakten enbart den senaste väst- tekniken.

Armén
I den syldavisk armén - Liljoutre Arma - ingår 25 000 soldater (varav 1 500 kvinnor). Den består av 3 mekaniserade brigader, 1 fallskärmsjägarbrigad och 3 helikopterbataljoner. Till detta kommer gränsförsvaret - Liljoutre Bordia - som består av 15 fristående bataljoner lätt beväpnade gränsjägare. Där minst 5 av de 15 bataljonerna står i högsta beredskap längs gränsen mot Bordurien.

De viktigaste markstridsplattformarna är 150 stridsvagnar Leopard 2, 150 spaningspansarbandvagnar Scimitar, 270 pansarskyttebandvagnar YPR-765, 300 pansarbandvagnar M-113, 200 pansarbandvagnar CV90 och 110 bandhaubits mk34.

Marinen
I den sykdaviska marinen - Liljoutre Aguia - ingår 3 000 soldater (varav 200 kvinnor). De viktigaste sjöstridsplattformarna är 3 fregatter, 10 flatbottnade robotkorvetter 4 minfartyg och 9 minröjningsfartyg.

Flygvapnet
I det syldaviska flygvapnet - Liljoutre Avia - ingår 11 500 soldater (varav 800 kvinnor). Den viktigaste flygstridsplattformen är 200 Lockheed Martin F-16 Fighting Falcon. Dessutom finns 20 Lockheed Martin C-130 Hercules transportflygplan.

Sjukvårdstjänsten
Den syldaviska militära sjukvårdstjänsten - Liljoutre Medico - bildar en egen försvarsgren med 1 250 soldater i fredsorganisationen.

Fakta: Bordurien

Borduriens flagga mellan 1945 och 1960.


Borduriens flagga mellan 1960 och 1967.


Borduriens flagga idag.


Borduriens statsvapen.


Huvudstad: Szohôd (1 117 000 inv. 1996)
Yta: 54 073 km²
Vatten: 3.4%
Språk: Borduro-syldaviska, som tillhör den finsk-ugriska språkstammen
Folkmängd: 6 420 003
Befolkningstäthet: 117 inv/ km²
BNP/ cap: 6 000 usd/ cap (1996)
Valuta: 1 Gladz = 100 Pleksy
Tidszon: GMT +1
Högsta punkt: De stora hjältarnas berg (före 1945: Pik Ass) 3400 m öh
Största sjö: Lark Szohôd: 300 km², största djup 131 m.
Längsta flod: Trob
Nationaldag: 28 december, för att fira Fältherre Mitrail Pleksy-Gladz maktövertagande 1944.
Nationalsång: ”Stabilitet och säkerhet är bättre än frihet” (W.W Grymzl 1945)
Självständighet: 1671
Religion: Katolicism - allt religionsutövande är dock belagt med hårda straff.
Naturresurser: Nickel, Järnmalm och Bauxit.
Språk: Borduro-syldaviska 91%, tyska 5% och ungerska 4%
Minoriteter: Österrikare 5%, Ungrare 4% och Romer 2%

Politik:
Statsskick: Folkrepublik
Statschef: Fältherre Mitrail Pleksy-Gladz
Premiärminister: Fältherre Mitrail Pleksy-Gladz


Borduriens parlament heter Lantdagen. Val har inte hållits sedan 1938 och det har inte sammanträtt sedan 1941.

Diktator Plekszy-Gladz styr landet med järnhand sedan 1944. I nu- läget är det tillsammans med Vit- Ryssland Europas enda Diktatur.

Regering:
Premiärminister och tillika Statschef Fältherre Mitrail Pleksy-Gladz
Minister för den inre säkerheten: Jorhad Klimenkievic
Minister för tioårsplanen: Urgli Urglikievic
Minister för Folkförsvaret: Helge Müller
Utrikesminister: Julius Fritz
Utbildningsminister: Illi Hoklurkievitc
Minister för URBI: Makru Urdikievtc

Många av posterna i regeringen har gått till den tysktalande minoriteten. Bedömare anser allmänt att det beror på att de av Pleksy-Gladz anses utgöra ett mindre hot än de från den borduriska majoriteten. Många spekulerar om vad URBI är. Den allmänna uppfattningen, som också framförs av exil- oppositionen är att det är ett lägersystem för oliktänkande liknande GULAG.
Intern opposition?
I nu- läget tror vi inte att det finns någon organiserad opposition i Bordurien. Regimens regressiva politik och den starka personkulten har lett till att oppositionens skuggkabinett i exil styrs från London av prins Michail, son till kung Peter I (död 1998).

Oppositionen har varit inblandad i Bordurien- Hisbollah- affären, 1990, då amerikanska agenter sålde vapen till Hisbollah för att finansiera ett väpnat uppror i Bordurien. Upproret som utgick från de borduriska flyktinglägren i Syldavien, understödda av amerikanska specialstyrkor och underrättelsetjänst, misslyckades fatalt p g a de amerikanska förbandens totala oförmåga till samordning.

Ekonomi:
Bordurien har en av världens mest centralstyrda och isolerade ekonomier. Politiken innebär att bordurierna ska klara sig på egen hand. Ledningen är mycket ovillig att släppa ifrån sig information, och de officiella siffrorna sägs ha lite med verkligheten att göra. Statligt ägda industrier (den största och mest kända är Plekzy-Gladzkonglomeratet) producerar nästan allt i landet, och regeringen har fokuserat in industrin på tung och militär tillverkning på bekostnad av konsumentprodukter. Deras statliga ägda flygbolag heter Air Gladz. Industrin baseras i huvudsak på förädling av inhemska produkter, såsom textilier.

Ekonomin byggdes upp efter freden 1945 som en självförsörjande planekonomi med hjälp av sovjetiskt och kinesiskt bistånd. Tekniskt sett är den mesta utrustningen i fabrikerna maskiner som stammar från Sovjetunionen byggda på 1970-talet. Efter Sovjetunionens upplösning 1991 förlorade landet en av sina viktigaste kunder för sin export och sin viktigaste biståndsgivare. Fram tills nu är det enbart grannlandet Syldavien och FNs sändningar som stöttat upp den borduriska ekonomin. Svårigheter med att få tag i reservdelar och att utföra de nödvändiga reparationer som behövs är en annan faktor som verkar som en svår hämsko på den borduriska ekonomin.

Ekonomin kan i bästa fall ses som stagnant. Industrierna är gamla och nyinvesteringar saknas. En ständig svår energikris råder sedan Agreed Framework under KESO-avtalet bröt samman.
Jordbruket har långsamt förbättrats under senare år, men är fortfarande mycket ineffektivt. Brist på gödsel, återkommande naturkatastrofer och lokala förhållanden - liten odlingsbar yta och kort odlingssäsong har begränsat landets produktion av spannmål till omkring en miljon ton mindre än vad som krävs även enligt de lägsta internationella standarderna. En miljöekonomisk katastrof som inträffat var ”Det stora hoppet” den centralstyrda satsningen på odling av ris. Som förödde mycket värdefull jordbruksmark och förvärrade jordbrukets situation ytterligare, orsakat av skogsskövling för att få tag i bränsle och att den jordbindande vegetationen ersatts av odlingar längs med bergssidor.
Ett ständigt inflöde av internationella nödsändningar av mat har varit oundgängligt för att undvika rena svältkatastrofer. Annan hjälp, medicinskt material och jordbruksassistans har endast haft inverkan på små områden. Trots hjälpen är antalet undernärda bland de högsta i världen, och den därav följande överdödligheten skördar hundratusentals liv årligen

Historia
Landets första historia är höljd i dunkel. Den förste historiskt belagde kungen är Egmond den Välhängde, som dog 998 e.kr. Under korstågstiden fick det Borduriska samhället ett ekonomiskt och kulturellt uppsving i och med Hachapassets betydelse som alternativ härväg mellan Västeuropa och Mindre Asien. Detta gav landet möjlighet att under kung Edmond III införliva Syldavien i sitt rike år 1195. 1233 störtas Egmond IV av tyska legoknektar på väg hem från Bysans. Riddaren Franz från Bremen kröner sig själv till kung. Detta gör landet militärt starkt en kort tid för att sedan gå över i ekonomisk och militär stagnation. 1275 lyckades därför Syldaverna under kung Ottokar bryta sig loss från Bordurien.

Från 1515 till 1671 var landet en del av det Ottomanska riket. 1671 gjorde prins Boromil IV landet självständigt med Österrikisk hjälp. Landet klarar sig sedan undan de stora konflikterna under 17- och 1800- talet genom mycket skicklig utrikespolitik.

Landet börjar långsamt industrialiseras under andra halvan av 1800- talet. Landet har dock stora problem med att få arbetskraft till industrin i o m jordbrukets ägarstruktur. En jordägarreform 1887, som fråntar de fattigaste bönderna deras mark, drivs därför igenom av konservativa storgodsägare och liberala industrimagnater. Jordägarreformen leder till väpnat uppror i de södra delarna av landet. Ett uppror som snabbt slås ner av armén. De långsiktiga effekterna av jordägarreformen är dock avsevärda. Balansen i det Borduriska samhället rubbas. På landsbygden växer ett agro-socialistiskt parti (Folkets Union) fram som en följd av upproret.

Första världskriget
Den borduriska monarkin tvingas mer eller mindre in i det första världskriget på Trippelmakternas sida. Tyskland utnyttjar landets stora beroende av tyskt kol för att få med landet på sin sida i den s k ”Schultmann-affären”. Borduriska trupper strider tappert på Izonsofronten mot Italienarna, i Serbien och på östfronten. Mot sitt deltagande i kriget lovas landet områden i Syldavien (som ockuperas under kriget av Österrike- Ungern). Men i och med Trippelalliansens sammanbrott sommaren- hösten 1918, blir det inget av med det. Men i och med att de borduriska diplomaterna kan hänvisa till ”Schultmann- affären” behandlas landet milt av segrarmakterna, trots syldavernas protester, och landet kung Michail IX får behålla sin tron.

Mellankrigstiden
Bordurien drabbas som alla andra västländer av de oroliga politiska och ekonomiska tiderna. 1922 införs allmän och lika rösträtt. Regeringsmakten ligger under hela mellankrigstiden hos det konservativa partiet ”Vårt parti” och det liberala partiet ”Radikalerna”. Folkets Union är största parti, men i opposition under hela 20- och 30- talet. Kungamakten är fr o m 1929 hårt beskuren p g a kung Michail IX:s inblandning i en muthärva rörande militär materiel. Han ersätts på tronen av sin blott femårige son Peter.

Andra Världskriget
Som ett resultat av Tysklands angrepp på Jugoslavien tvingas landet gå med på att ockuperas av den tyska krigsmakten 1941. Den blott 17-årige kungen Peter går med brittisk hjälp i landsflykt i USA. Landet styrs under krigsåren av den ökände fascisten Esterhazy. Folkets Union väljer 1942 att ta till vapen under deras ledare Mitrail Pleksy-Gladz.

Under kriget fanns det två motståndsrörelser; Peter-rörelsen och Folkets union. Peteristerna var nationalister och monarkister medan Folkets union var kommunister. De som flydde från den tyskkontrollerade statens förtryck och den nationalistiska aggression som Peteristerna hade, vände sig till Folkets Union. Partisanerna ville skapa tolerans mellan folkslagen, deras motto var ”broderskap och enighet”.

I slutet av 1944 lyckas Folkets Union själva kasta ut de tyska trupperna. Mitrail Plekzy-Gladz blir ledare för landet. Den demokratiska folkrepubliken utropas. Och landet blir snabbt ett av världens mest slutna och med ett stenhårt förtryck av oliktänkande. Kritik av Plekzy-Gladz bestraffas från 1946 med döden. Man beräknar att under ”det stora barbariet”, 1945- 46, avrättades eller försvann mer än 300.000 människor, mest människor som kämpat för Peteristerna under det nyss avslutade kriget.

En andra våg av avrättningar och försvinnande skedde under ”det lilla barbariet”, 1953-55 då Plekzy-Gladz rensade ut oliktänkande i det egna partiet.

Efter andra världskriget
Till en början fick Plekzy-Gladz efter andra världskrigets slut stort stöd ifrån Sovjetunionen och Josef Stalin. Stalin trodde vid denna tid att han hade en pålitlig allierad i Plekzy-Gladz och att Bordurien skulle bli en stark allierad inom östblocket. Men 1948 bröt Plekzy-Gladz med Stalin eftersom Plekzy-Gladz inte ville låta Sovjetunionen dominera Bordurien alltför mycket, denna period i bordurisk historia brukar kallas Frostnätterna. Detta ledde till en bitterhet mellan östblocksländerna och Bordurien till en början, men efterhand så normaliserades relationerna länderna emellan.

Inledningsvis var den bordurianska centralplanerade industrin mycket produktiv. Efter Sovjetunionens fall har dock även Borduriens ekonomi kraftigt försvagats och utöver detta har landet även drabbats av återkommande naturkatastrofer. Då man fruktar ett angrepp från Syldavien har landets resurser till stor del satsats på militär upprustning och även på utvecklandet av kärnvapen.

Länge var innehavet av kärnvapen inte bekräftat av Bordurien eller av någon oberoende källa, Borduriens ledare antydde dock ofta innehav, och landet pekades ut som en potentiell kärnvapenmakt. I februari 2005 gick dock den borduriska regeringen officiellt ut med sitt kärnvapeninnehav och den 9 oktober 2006 meddelade man att man utfört en underjordisk provsprängning av en kärnladdning.

Ett enigt säkerhetsråd röstade den 15 juli 2006 för en resolution som kräver att Bordurien "upphör med all aktivitet" som har med ballistiska robotar att göra. Resolutionen beslutade också om sanktioner mot landet vilket innebär att ingen av FN:s medlemsstater får göra affärer med Bordurien som främjar utvecklingen av dess robotprogram. För att undvika ett kinesiskt veto står det inget i resolutionen om FN-stadgans kapitel 7 som innebär tvingande åtgärder och även möjliggör användandet av vapenmakt för att få en stat att rätta sig efter ett FN-beslut. Efter den underjordiska provsprängningen infördes FN-sanktioner mot Nordkorea som förbjuder export och import av militärmatriel. Lyxartiklar får heller inte säljas till Borduriens ledarskikt och deras tillgångar fryses utomlands.

Landet har en spänd relation med Syldavien sedan borduriska agenter försökt sabotera den syldaviska månfärd 1999 för att komma åt landets robotteknologi.

CIA uttrycker, utöver oron för kärnvapenprogrammet, sin oro för vad som kommer att hända i landet efter den snart 88-årige diktatorn Plekzy-Gladz död. Vissa spekulerar i att hans son Zyll Plekzy-Gladz kommer att ta över ledningen vid hans fars frånfälle. Zyll Plekzy-Gladz har dock inte hittills visat något intresse för landets skötsel. Han kan istället ofta ses köra lyxiga bilar i Monaco och Saint-Tropez. Rykten om att sonen har ett omfattande narkotikamissbruk har länge florerat.

Kungalängd

Karniklas- ätten
ca 975- 998 Egmond (I) den Välhängde
998- 1004 Boromil (I) Ärlig och Redbar
1004- 1036 Jogram I
1036 Boromil II
1036- 1078 Jogram II
1078- 1102 Egmond II
1102- 1144 Boromil III
1144- 1172 Kartram den Oövervinnerlige
1172- 1201 Egmond (III) den Starke
1201- 1233 Egmond (IV)

Bremerska ätten
1233- 1234 Franz I
1234- 1275 Fritz I

Karniklas- ätten
1275- 1300 Jogram (III) Bondedödare

Bremerska- ätten
1300- 1302 Fritz II
1302- 1331 Franz II
1331- 1333 Fritz III
1333- 1376 Franz III
1376- 1400 Fritz IV
1400- 1406 Franz (IV) den svage

Triklov- ätten
1406- 1426 Istvan
1426- 1434 Grodon den äldre
1434- 1487 Grodon den yngre
1487- 1514 Istvan (II) Turkdödaren
1514- 1515 Istvan (III) den Landsflyktige

Del av osmanska riket.

Nybremerska ätten
1671- 1709 Boromil IV
1709- 1740 Michail (I) den Sluge
1740- 1756 Michail II
1756- 1780 Michail III
1780- 1807 Michail IV
1807- 1808 Michail V
1808- 1812 Michail VI
1812- 1878 Michail VII
1878- 1900 Michail VIII
1900- 1929 Michail IX
1929- 1941 Peter

Säkerhetstjänst
CEDKA den militära och civila säkerhetstjänsten styrs av General Sponzs. CEDKA är känd för sina mord i västvärlden på Burduriska avhoppare och brutala förhörsmetoder på fängelset Klym i centrala Szohôd.

Krigsmakt - Borduriens Folkförsvar

Armé - skattning från 1998.
15 divisioner. Varav: 5 infanteri, 3 pansar, 2 fallskärmsinfanteri, 2 bergsinfanteri, 2 mekaniserade och Borduriska Främlingslegionen.

Hemförsvar: 300 000 man uppdelade på 600 lokalförsvarsbataljoner.

Utrustning:
Ehv:
Fältarmén: AK47/ RPG7
Hemförsvar: Allt som de kunnat få tag på genom åren. Ffa från den tyska ockupationsmakten.

Stridsfordon: (allt skattningar)
300 T34-85, 600 T54, även hemförsvaret har pansar och ca 100 M24 Chaffee
1000 BMP (av olika modeller), 500 M2 Half Track/ SdKfz 251

Flygvapen:
100 MiG21.
10 MI-24

Flotta:
??